Besöket idag gick väldigt bra, skönt att prata med någon som faktiskt förstår mig och kan svara på mina frågor. I alla fall, på fredag så har jag haft konstanta värkar i en vecka och det har stört min sömn och så långt får det tydligen inte gå. Så, om det inte blir bättre så ska jag ringa in till förlossningen och så kommer de troligen att sätta igång mig i förtid (eftersom inte alvedon, dusch eller något annat hjälper riktigt.) Åt ju pencelin för urinvägsinfektion men icke sa nicke jag hade inte det och jag är även glad för det för att de på Huddinge sjukhus trodde ju att jag hade fått värkar pga det, men nehepp ni, det var förvärkar. 

Men som sagt, nu vet ni hur läget ligger till och att jag kanske kommer åka in, vi får se ifall det avtar någonting för mig eller ifall jag fortfarande har samma smärta. 

Pusshejs

Igår så hade jag värkar som tusan, hela kvällen men det var lite för långt mellan gångerna men de höll i sig så jäklans länge. Illa. Jobbigt när det gör så ont och man inte vet vart man ska ta vägen. Lillkillen min håller på att lägga sig till rätta och det känns i hela buken på mig. Hah, jobbigt och ont det där med. 

I lördags åkte jag in första gången för att jag hade värkar och det visade sig att jag också kan ha haft urinvägsinfektion så fick mig pencelin och ska äta dom, fick ligga där med CTG och sen så skulle de avakta i ca en timme om hur vi skulle gå till väga, vi fick åka hem om vi ville men samtidigt så hade dom plats ifall jag skulle ligga på observation. Vi valde att åka hem. Men.. redan dagen efter så fick vi åka in igen för att jag hade så otroligt ont! Visste inte vart jag skulle ta vägen. Dom undersökte mig och jag hade som jag trodde inte öppnat mig något alls. Men det var på god väg.

Imorse så kom det några droppar vätska som kunde ha varit mitt vatten enligt BM så jag ska avakta och se ifall jag har får några värkar och sen ska jag ringa igen och då ska vi se ifall jag måste åka in. Det var inte säkert på att det var vattnet men dom valde det säkra före det osäkra. 

- Så ligger det i alla fall till nu..

Det var så längesen jag skrev något om graviditeten och ja..

Igår så gick jag in i vecka 35 och jag mår verkligen hur bra som helst. Barnet rör sig väldigt mycket fast nu får jag mer rejäla sparkar än lite småpuffar, han börjar bli stark nu. :-) Nu är det inte heller många veckor kvar tills det lilla pyret kommer ut till oss och jag känner mig mer och mer redo för att föda. Jag längtar så otroligt. 
Har inte gått upp så jätte mycket och det är sköönt, bara 8 kg och min BM tror inte heller att det kommer bli så mycket mer. SÅ SKÖNT! Fast vill helst behålla några av mina kilon när det är över. :)

Idag blir det mvc och lyssna på min lilla älsklings hjärta. Kommer att bli hur mysigt som helst, längtar som en galning varje gång. :) till något som inte är lika roligt det är att min rygg har gått sönder totalt nu + foglossning på det! :-(

Har just eller för ett tag sedan kommit hem ifrån min syster, vi var tillsammans på MVC för att hon skulle fråga dom något och så passade hon på att va med mig där inne när jag ändå var själv. Mysigt. På MVC gick det  jättebra och min lilla växer så det knakar även magen har börjat att växa lite mer. Och förut så har dom sagt att min bebis kommer vara mindre än normalt men inte dååå han växer så fint så nu kommer han att vara normalstor! Jätte glada jag! :)

Annars idag så blir det väl att plocka lite i mitt rum och sådära, känner inte för att göra något speciellt så jag tänker bara vaaara! :) ta ett bad ska jag i alla fall. Tror jag. Blir att jag skrvier mer senare.

Peace and love

Nu får ni inte ta det här fel, jag ska försöka att göra detta så bra som möjligt.

Jag vet att det är många där ute som så gärna vill bli gravida så jag ska inte klaga någonstans och det kommer jag defenitivt inte att göra, jag tänker bara berätta hur jag känner angående detta.

Så, vart ska man börja egentligen?
Allt som har med graviditeten att göra är hur underbar som helst, smärtorna man har kanske de flest inte alls upplever som något underbart men det gör jag, då vet jag att h*n har det okej där inne. Ett par rörelser är bara ett tecken på liv vilket jag tycker är mysigt.

Däremot finns det något som jag inte kan kontrollera, och det är dom där jäkla hormonerna. Jag vet inte hur många gånger jag har stört folk i min omgivning på grund av dessa förbaskadade känslor som kommer och styr. Människor blir ledsna på mig när jag bara är en, ja rent ut av sagt en bitterfitta. Och det är fullt förståligt!
Bara för att jag är gravid så ska jag absolut inte behandla andra illa, no way.. det finns inte ens på kartan. Men, att dessa hormoner faktiskt styr mig det är läskigt..

Är det bara jag som känner så, eller är det någon annan med liknande känslor? :/

Ultraljudet gick hur bra som helst och vårt barn har växt ytill sig så pass bra att jag inte behöver göra så mycket mer än att bara vänta. Sitter nu på HS och väntar på mamma och sen kommer även min stora älskling till mig. :) massa mys!!

Ja, det är en fråga många undrar som jag faktiskt tänkte svara på..

Jag hade ingen mens på hela sommaren men jag och Martin trodde att det var helt normalt eftersom jag åt mini piller som gjorde att jag hade en ganska oregelbunden mens. Dock så hade jag småblödningar ibland som jag DÅ trodde var mens. Men icke.. fast jag tänkte eller vi tänkte inte på att det var en graviditet på gång då, jag tror att jag förnekade det men innerst inne visste jag att det var nåt fel.

Dagarna gick och det var inte förens i oktober vi tog tag i det, vi köpte en gravtest på apoteket och redan dagen efter så tog jag mig an att ta testet eftersom man ska helst ta morgon urinet. Testet visade posetivt och det var många tankar och känslor som kom och gick. Vet inte hur vi faktiskt löste allting men allt blev löst och jag känner att vi har kommit varandra närmare. Det blev UL och sånt där och då visade sig att jag var i vecka 21 och då fanns det ingen möjlighet att göra någonting än att faktiskt fullfölja graviditeten. 

-

Nu, eller för några veckor sedan så har alla landat, familjerna och vi.. Vi är hur glada som helst att våran lilla son ska komma till oss och det är alla andra också. Även fast jag har sätt bort ifrån det, jag har inte trott att vissa är så intresserade men det är dom minsann! Men, vi är glada och vi ser verkligen fram emot det här så himla mycket. Finns inget som kan stoppa oss nu.

-

Jag får många elaka kommentarer eftersom jag fortfarande går i skolan och det har även hänt att några har slängt ut sig något dumt när jag har åkt komunalt, därför väljer jag helst att åka bil. Jag blir jätte ledsen då folk håller på och klankar ner på mig och säger att jag är FÖR ung för att ha en bebis. Men kom igen, 19 år, det är itne FÖR ungt, och jag vet att jag missar saker i livet, men jag vill hellre leva tillsammans med min son och pojkvän än att festa o så. 



Vi väntar tillsammans på våran son. Jag älskar er!<3

Höll på med ett inlägg igårkväll men efter ett tag så började internet strula och jag fick inte igång det igen, så typiskt. Jag har i alla fall gjort om min blogg som ni ser och jag vet inte om jag är nöjd eller inte, jag antar att det kommer att ändras så fort jag får tilfälle till det. Orkar inte att inte vara nöjd.

I morse åkte jag och pappa till SEA, citygross och ICA haha, väldigt mycket åkandes men det vare värt. Vi handlade lite och så och hade lite skojs. På city gross träffade vi även morfars syster som även jobbar på BB där jag ska förlösa! Hoppas att jag får henne haha så det var lite roligt. Dock så kände jag att det var lite pinsamt då jag inte alls visste vem hon var innan hon sa det. ;$

Ikväll efter jobbet så kommer min snyggaste finaste älskling till mig, så jag längtar! Går inte en sekund utan att jag saknar honom och bara vill vara bredvid, i hans närhet. Thihi min finaste! Hoppas att dagen går fort så han kommer snart! :DD


Magen vecka 30+4

Mår verkligen inte bra idag! Vet inte hur jag ska sitta/stå eller allmänt bete mig. Har en sådan värk, blir trött för ingenting och jag vet inte vad :(

Idag blir det i alla fall MVC kommer bli nice och som tuur är att jag får skjuts av mamma dit. Så jag behöver inte oroa mig över att tuppa av som det känns som nu. ;(

Jag är nu i vecka 29

Igår var verkligen pest och pina jag kände inte av min bebis rörelser lika mycket som jag brukade så jag ringde MVC för att få saker och ting förklarade. Hon i telefonen sa "Åk in direkt till förlossningen detta är inte normalt". Jag blev så jävla ledsen, ringde upp min kille för att berätta vad dom hade sagt och sedan så ringde jag mamma som mötte upp mig vid förlossningen i Huddinge.

Väl när vi kom till förlossningen så började alla tankar komma om ifall jag var tvungen att avbryta min graviditet för att det var något fel på barnet. Fick hjälp av en BM som var huuuur trevlig som helst och hon hjälpte mig och finna mig till rätta. Jag och mamma blev hänvisade till ett rum där en CTG kurva sattes på och jag skulle ligga med den i 30 minuter. Efter att tiden hade gått så kom min BM tillbaka och kollade att det var bra med mig och hur kurvan såg ut. Och det var goda nyheter, allt såg hur fint som helst och hjärtat slog jämt. Hon kopplade bort mig från den där och jag + mamma skulle prata med en läkare.

Fick sitta en timme och vänta på den där läkaren som förövrigt också var jätte trevlig. Hon kollade också kurvan och även hon sa att allt såg fint ut. Gjorde ett UL för att mäta fostervattnet och det låg på 130 och det var rikligt. Fick även prata lite om min oro och vad jag skulle göra ifall den kom tillbaka.

-

Tankarna gick och jag är nu bara glad att jag ändå åkte in, även fast det inte var något allvarligt men om det skulle varit det och jag inte åkte in så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Och anledningen varför mamma följde med var för att min kille skulle inte hinna att åka från jobbet + att mamma jobbar där på sjukhuset.



Bild lånad från Google.

Jag är så jädrans glad! :D
Mitt bf datum har flyttats bak 3 dagar så att jaaa, nu är det den 4 mars istället för den 7. :) Ingen är gladare än jag. Längtar även till mvc om en vecka för att lilla jag har gått upp i vikt sen sist jag var där och vägde mig. HAPPY!

-

För övrigt idag så har jag inte alls gjort mycket, har börjat få ont i halsen och sånt där skit nu och ja.. det gör så förbaskat ont i ryggen, men inte får det mig att må dåligt psykiskt för mitt älskade barn ligger och sprattlar och har sig i magen. Blir så glad när han gör det. Wihoo! Jag mår för tusan bra idag. Jag är lycklig. :)

Jag fick en kommentar om att jag hade liten men söt mage. Jajjamänsan, min mage är liten och det är för att mitt barn ligger på minuskurvan så att han är inte så jätte stor. Han ligger på -15 men han växer även som han ska, alltså inom de normala ramarna. Dessutom så är dessa mått, kurvor osv gjorda för svenska tjejer, visst jag är svensk men jag har inte svenska rötter som dom utgår ifrån. :) och nu växer ju allas magar så individuellt.  Just so you know. :)

<3

Jag förstår inte! en sån jävla panikrädsla jag har. Att få höra vissa ord från en del människor gör mig så jävla ledsen och förbannad. Ska inte detta ta slut snart?! jag fattar inte, varför går dom på mig? har jag gjort dom nåt? jag orkar inte leva såhär. Att människor går på mig när jag inte ens har gjort något. Jag vill bara att allt som va som förut. Då de höll käften.
Jag blir kallad gravidrig, SKOJS?! nej inte ett jävla dugg.

Men samtidigt kan jag inte le för mig själv, jag har nåt som dom inte har, jag har en fin kula på magen, jag har ett liv inom mig och jag har dessutom ett fint liv att se fram emot, och allt detta tillsammans med min finaste underbaraste pojkvän.

---

Kommer aldrig skämmas över detta. 
Jag har de finaste människorna jag 
bara har kunnat drömma om tidigare.
En pojkvän som stöttar mig från allt,
sjukdomar, livet, min graviditet. Inte

Ärligt, jag vet faktiskt inte om mitt bf-datum längre, jag har fått 3 stycken olika datum sen jag skrev in mig på mvc och gjorde UL-kontrollerna. Det ända jag är säker på att det är i slutet av februari eller början av mars. Idag så gick jag i alla fall in i vecka 28 (tänkte skriva mer om den veckan i ett separat inlägg).
Egentligen så bryr jag mig inte så mycket om när han kommer, men det är ändå viktigt för mig ifall jag skulle gå över tiden. 

Dagen D börjar närma sig sakta men säkert och jag är skit rädd helt ärligt. Jag kan dock inte sätta fingret på varför jag är rädd, men det är något där som spökar för mig. Det är nog allt som har med förlossningen att göra. Det ser så himla lätt ut när de förlöser på tv och det går oftast som en dans, men just nu vet jag inte om jag klarar det på riktigt. Jag känner mig så matt i kroppen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Bra där. ^