Fy tusan vad jag hatar att känna så här som jag faktiskt gör. Jag vill inte vara avundsjuk eller ta ut det över någon. Men om jag inte pratar om det så blir jag bara ledsen och helt orklös(?) vet inte hur jag ska ta mig igenom det här. Det finns dagar som är bättre än andra, men den senaste tiden så har ingen av dagarna varit bra. Jag vet att livet inte är någon dans på rosor men samtidigt kan jag inte förstå varför just jag blir straffad för detta. Så många frågor utan några svar. J A G H A T A R D E T T A.

---

Över till något helt annat då, idag går jag in i vecka 32+0, tiden går så fort nu och jag längtar så jäklans mycket tills just graviditeten är över, jag vill ha min lilla son i famnen. Jag vill ha nån som älskar just mig i närheten hela tiden. Har även gått upp 2 kg nu vilket är nice och ska på UL på onsdag. F U C K vad jag längtar fast ändå inte. Men det går nog bra.